Nu har de åkt....
och blir borta i två veckor. Det är lång tid. Kan ni tänka er att vara utan era älskade barn i två veckor? Inte jag heller. Det enda positiva är att de är hos mig i två veckor sen. Men det kommer att vissla förbi, det vet jag. För hur mycket kul vi än hittar på så sitter jag med dåligt samvete när de åkt, för kanske kunde vi gjort något mer, varit gosigare mot varandra?
Hur stensäker jag än är på att det var rätt att gå ifrån äktenskapet så mår jag ändå dåligt för att barnen behöver åka fram och tillbaka.
I onsdags var jag och grabbarna på filmpremiär! Vi såg Narnia: Prins Caspian. Jag hade väldigt låga förhoppningar när jag satte mig i biofåtöljen, trodde mest att jag skulle ta mig en tupplur. Jag blev verkligen positivt överraskad. Den var jättebra (för att vara en så film)! Det var kul att se killarnas stora ögon, de var helt inne i filmen. 2,5 timme gick jättesnabbt förbi, och då ska tilläggas att jag ALLTID tittar på klockan när jag är på bio även om det är en bra film.
Lillasyster hade vi lämnat hos morfar för hon hade inte riktigt åldern inne.
Igår var jag på sjukhuset igen för nya röntgenbilder och läkarbesök. Jag fick det glada beskedet att jag inte behöver operera handleden!! Ett nytt lättare gips fick jag också. Armen såg så ynklig ut utan gips och det kändes jättekonstigt.
Nytt gips sattes och en fin röd färg har det nu. Måndag v 30 ska det tas bort hos sjukgymnasten. Can´t wait!
Imorgon kommer släkt ner från Norrland. Min nästkusin och hennes föräldrar kommer alltid ner en vecka i juli och bor hos mina föräldrar. Det ska bli så kul att träffa dem! En tradition är att vi har en stor grillfest med ett gäng släktingar och i år håller jag tummar och tår för att mina barn får komma (för deras pappa). I så fall får jag träffa dem redan på måndag :O)
Ha en skön helg!
Kram Anna
Hur stensäker jag än är på att det var rätt att gå ifrån äktenskapet så mår jag ändå dåligt för att barnen behöver åka fram och tillbaka.
I onsdags var jag och grabbarna på filmpremiär! Vi såg Narnia: Prins Caspian. Jag hade väldigt låga förhoppningar när jag satte mig i biofåtöljen, trodde mest att jag skulle ta mig en tupplur. Jag blev verkligen positivt överraskad. Den var jättebra (för att vara en så film)! Det var kul att se killarnas stora ögon, de var helt inne i filmen. 2,5 timme gick jättesnabbt förbi, och då ska tilläggas att jag ALLTID tittar på klockan när jag är på bio även om det är en bra film.
Lillasyster hade vi lämnat hos morfar för hon hade inte riktigt åldern inne.
Igår var jag på sjukhuset igen för nya röntgenbilder och läkarbesök. Jag fick det glada beskedet att jag inte behöver operera handleden!! Ett nytt lättare gips fick jag också. Armen såg så ynklig ut utan gips och det kändes jättekonstigt.
Nytt gips sattes och en fin röd färg har det nu. Måndag v 30 ska det tas bort hos sjukgymnasten. Can´t wait!
Imorgon kommer släkt ner från Norrland. Min nästkusin och hennes föräldrar kommer alltid ner en vecka i juli och bor hos mina föräldrar. Det ska bli så kul att träffa dem! En tradition är att vi har en stor grillfest med ett gäng släktingar och i år håller jag tummar och tår för att mina barn får komma (för deras pappa). I så fall får jag träffa dem redan på måndag :O)
Ha en skön helg!
Kram Anna
Dags igen
Ännu en torsdag kväll, småfisarna ligger och sover gott i sina sängar. Nyduschade, färdigfikade och pussade av mamman som inte ser fram emot fredagen.
Veckan går så fort, även om vi är duktiga på att ta tillvara på tiden tillsammans.
I morgon lämnar jag på dagis och i skolan och deras pappa hämtar upp dem. Varje fredag som jag kommer hem till ett tomt hus är det sorgligt. Sorgligt att man missar så mycket av deras tid. Sorgligt att man skickar dem fram och tillbaka.
Och ändå är det bättre än det var innan.
Och tro mig, jag jobbar på att det ska bli bättre än det är nu. Jag kavlar upp ärmarna och tar itu med spöken.
För det är inte meningen att man ska ha ont i magen när man skeppar iväg det finaste man har.
Veckan går så fort, även om vi är duktiga på att ta tillvara på tiden tillsammans.
I morgon lämnar jag på dagis och i skolan och deras pappa hämtar upp dem. Varje fredag som jag kommer hem till ett tomt hus är det sorgligt. Sorgligt att man missar så mycket av deras tid. Sorgligt att man skickar dem fram och tillbaka.
Och ändå är det bättre än det var innan.
Och tro mig, jag jobbar på att det ska bli bättre än det är nu. Jag kavlar upp ärmarna och tar itu med spöken.
För det är inte meningen att man ska ha ont i magen när man skeppar iväg det finaste man har.
Första steget taget...
Nu händer det saker. Inget jag kan prata om här. Men jag måste lyfta på locket lite, låta det pysa ut en smula. För det är stort, för mig. Tufft och jobbigt. Så jag pratar med familjen och vänner som står mig nära. Och någon i samma situation.
Jag går igenom en jobbig händelse flera gånger för att inte glömma, varje liten detalj är viktig. Jag försöker se nya jobbiga saker som positivt för jag tror att det gynnar mig i processen.
Att jag fått bollen att rulla ger mig skinn på näsan. Och det kommer jag att behöva.
Jag är också ödmjuk, för att jag vet att min familj ställer upp när än jag behöver det.
Så ursäkta om jag är lite kryptisk, en förklaring kommer säkert längre fram.
Ha en skön helg alla ni där ute.
