annaoco

Rektorn ringde mig idag. Pappret är påskrivet och genast känns det bättre att gå på skolstartsmötet i morgon. Kaaaanske hinner jag t o m få klasslistan. Kan faktiskt inte känna den där positiva känslan att jippi nu är det löst. Utan mer; det var fanimej på tiden!

Min lilla tjej ska börja skolan efter sommaren. Skolan som det är tänkt att hon ska börja i ligger bara andra sidan staketet från dagiset hon går på nu. Varje torsdag har hon gått till skolans gympasal för att ha gympa och duscha med de andra blivande 6-åringarna, lite för att träna inför vad som komma skall.
Hennes 3 äldre syskon har också gått/går på denna skolan. Lagom stor är den, man känner till de flesta vilket ger en trygghetskänsla. Det är lätt att haffa en pedagog om man känner att man behöver prata med någon.
Just idag var det mycket snack på barnen när de var på gympan. Igår skickades nämligen klassplaceringarna ut, så barnen pratade vilt om; "Jag ska gå i A" och någon annan sa "Jag ska gå i C".
Alla utom min lilla tjej. För vi har inte fått någon klasslista.
För hennes pappa vägrar skriva på pappret som gör att hon blir skolplacerad.....
Han, som varit i skolan i max 2 timmar sedan hans dotter på 18 år började, tycker sig ha kunskapen att se att det är en usel skola. Därför vägrar han att Alma ska gå där. Hon som har längtat så efter att få gå i samma skola som storebror.
Fatta vad jag är trött på att det hela tiden ska vara strul, som går ut över barnen varje gång.

Nu ikväll har jag och barnen haft picknic. Fast i stället för att frysa av våra behinds så satte vi oss på golvet och dukade fram grillad kyckling, vitlöksbröd, hembakat bröd, cashewnötter, vindruvor och äppelcider.
Vi brukar fixa till lite mys varje torsdag innan de ska åka iväg på fredagsmorgonen. Äter lite gott eller bakar något smaskens till fikan och bara har det skönt tillsammans.
När de sen har gått och lagt sig snusar jag lite extra på deras huvud, försöker få doften att stanna kvar hela långa veckan.

Att min fritid är ganska bokad med fotbollsaktiviteter är väl ingen som tvekar på längre. I söndags var det dags för Adams tredje träningsmatch.
De ska börja spela 11-manna i år så då är det kanon att de får spela några träningsmatcher innan serien sätter igång. Första matchen för 2 veckor sedan vann de med 5-4, andra matchen vann de med 19-0!

Igår var det nog inte så många som trodde på vinst eftersom de pga sjukdom bara var 10 spelare medan de andra var 16 st. Trots att de var en man kort på plan och inga avbytare gjorde de en kanonmatch och vann med 3-1 :O) Bra jobbat killar!

Ibland känns det som jag inte har något att säga den veckan barnen inte är hemma. Som att det inte händer så mycket här då. Men när jag tänker efter så gör det faktiskt det. Det är ju den veckan jag lägger alla möten, besök i skolan och på dagis och andra saker som jag inte måste ta när barnen är hemma. För att vi ska kunna ha det så relaxat som möjligt ihop.

Om man summerar veckan lite snabbt så ser det ut så här:

Besök i skolan x 2, besök på dagis, styrelsemöte, baka till styrelsemöte, match för stora sonen, städa hela huset inför tjejmiddag, handla inför den samma, besök hos mixfotbollslag, hämta ut 4 stora kartonger på posten inför klädförsäljning med fotbollen, besök hos P9-lag, köra en runda till återvinningsstationen med grejs från garaget, möte med arbetsgrupp i skolan, möte med viss myndighet i stan, plantera tête-a-tête x 2 i kruka till trappan.

Skolmötet blev inställt så min tisdag blev inte så stressig som jag annars trott. Tyvärr la de det mötet nästa tisdag när jag har barnen och då krockar det med fotbollsträning och besök hos ett fotbollslag. Men tack vare hjälpsamma föräldrar (mina alltså) ska det säkert lösa sig också.

När jag åkte från styrelsemötet igår hade jag så mycket tankar i huvudet om olika idéer och saker som ska fixas så jag somnade inte förrän halv 5 i morse . Så mycket som snurrade i skallen.  Men, allt är jättekul så det är helt ok!

Nu ska jag försöka ringa min dotter för 3:e gången, hon är hemma med feber efter en spruta hon fick igår. Undrar varför ingen svara hemma hos dem....

Ha en bra dag!

Äldste sonen somnade innan klockan var halv 8, dottern slocknade på en sekund efter pyjamasen kom på och mellankillen somnade i sängen med kläderna på (när han skulle ta på pyjamas) med taklampan tänd i fejjan....
Inte visste jag att det var så ansträngande att bowla och äta tårta ;O)

Idag var det vägdag och jag slog till med -0,9. Skönt! Eftersom det varit väldigt motigt nu ett tag med ett plus på vågen förra veckan så var det extra skönt med nästan ett kilos nedgång.
Jag var så supertaggad innan och blev inte frestad av något och tyckte inte att något var en uppoffring. Så fick jag ett jobbigt samtal och genast började jag tröstäta. Hur är man funtad egentligen??
Nu är jag fortfarande inte ur den jobbiga cirkusen men jag hoppas att jag kan låta bli att tröstäta och hittar tillbaka till min järnvilja som jag faktiskt kan ha ibland. För ner i vikt ska jag! Har HUR mycket kläder som helst som väntar på mig, på ett lättare moi.

Efter vägningen träffade jag och Alma bästaste vännen för lunch. (Som alltid är det härligt att träffa dig. Jag hoppas att du vet hur viktig du är i mitt liv!)

Nu ikväll fick tok-Adam för sig att han ville baka tårta. Så vi har haft femtioelva skålar framme, vispat och mixat, separerat ägg och donat. Puh, nu är den färdig och ligger i frysen och tanken är att vi ska äta den (inte jag) i morgon efter bowlingen. Ja, först ska vi äta fläskfilégryta (med mycket vitlök) och klyftpotatis. Sen ska jag inte äta något på en hel vecka ;O)

Kram Anna♥

Gårdagen var fylld av fotbollsmatcher. Vi steg upp tidigt för att åka in på KIS-cup som Alfons skulle spela. Han var taggad till max för detta var första matchen han skulle spela med denna klubben som han precis bytt till.
Tre matcher var det som de skulle spela i grundspelet och jag trodde vi skulle vara hemma vid lunchtid igen. Jag som hade planerat att fixa god söndagsmiddag åt oss fick tänka om ;)
Nu var killarna så duktiga så de gick vidare och fick då spela fler matcher. Vi föräldrar gjorde vad vi kunde genom att heja fram dem och berömma. I bland var det så spännande så det var inte bara killarna som hade riktigt hög puls :)
Nu stod killarna i final. De var lite nervösa och kände att mycket stod på spel. De hade ju sett den stora guldbucklan som stod och såg så fin ut. De spelade bra men förlorade tyvärr med 2-1 och det tog många timmar innan de kunde tycka att ett silver i KIS-cupen var något värt. Fast vi var många stolta föräldrar som tog hem våra duktiga killar!

Klockan var nästa 3 innan vi var hemma igen och klockan 4 skulle Adam samlas med sitt lag för träningsmatch. Adam var också laddad eftersom det var premiär för honom också. Första 11-manna matchen!!
Killarna gjorde jättebra ifrån sig, trots kladdig grusplan och skitväder. De vann med 5-4 och Adam satte första målet :)

Väl hemma igen efter att ha hämtat hem alla barnen (Alma var mer än väl nöjd med cupen och ville INTE följa med på Adams match), klockan var väl närmre 19, så var jag ganska trött. Även om jag inte hunnit med ett dugg här hemma så tycker jag att såna här dagar är så kul. Älskar att hejja på killarna och se dem ge järnet och sen se glädjen hos dem när de vinner.

Ha en bra dag♥

Sovrummet är färdigmålat och nu är det roligaste kvar. Ställa allt på sin plats! Åker till IKEA om en stund för att hitta en ny taklampa och en hel del annat fix, bla vita hissgardiner till köket. Ska även baxa hem 22 meter tyg, fotbollsföreningens klubbstuga ska pimpas lite med nya gardiner.

I kväll har jag en date med en underbar liten människa. Lilla Vera och jag ska ha en myskväll när föräldrarna är och kollar på Schyffert som gästar stan. Kanske somnar vi samtidigt eftersom jag vaknade halv 4 i morse och inte kunde somna om...

Ha en skön dag♥

Gör som Pernilla Wahlgren – bli en GIRLFRIEND tillsammans med ActionAid from ActionAid Sweden on Vimeo.

För många år sedan började jag se en dokumentär om könsstympning. Det var det värsta jag någonsin sett.
Jag bytte snabbt kanal men det jag sett hade redan etsat sig fast på min näthinna. Trots att det är över 14 år sedan jag såg det så glömmer jag aldrig när man fick se... hur det gick till. Jag ska bespara er detaljerna och i stället uppmuntra er till att göra som jag gjort idag; Bli en girlfriend!