annaoco

Precis som jag trodde är detta ett jäkla skitår. Visste att det skulle bli tufft eftersom jag började året med att gå till AF. Nu ser det delen bra ut eftersom jag har fått ett jobb. Än så länge är det "bara" en praktikplats så det är bara den futtiga a-kasseersättningen jag får. Och det kan jag berätta att det räcker inte långt när man är själv med 3 barn, hus osv.. Fast den 14 sept är jag anställd och får en vettig lön så det är ju altid något att se fram emot.

Nu är det inte pengarna som gör att detta året suger allra värst. Det är mina älskade gullungar. De mår inte så bra. Varje fredag (börjar egentligen redan på onsdagen) är det ledsna miner och ont i magen för att de ska åka till sin pappa. De vill inget annat än att stanna kvar hos mig och jag kan inte göra annat än att skicka iväg dem. Fy fasen vad maktlös jag känner mig. Vill bara låta dem stanna kvar för alltid. För det är inte rättvist att barnen ska behöva ha det så här.

Jag hoppas att allt löser sig innan detta året tar slut så att vi kan börja om på nytt och få lite lugn och ro. För nu är vi inne på reserven :(