Så många tårar

I går var det skolavslutning även för oss. Vi hade bänkat oss i kyrkan och allt var så fint. Då samlas lärarna och börjar sjunga "Mötas och skiljas" för femmorna och de får rosor av 6-åringarna. Och då börjar den ena efter den andra att gråta. Var man än tittade så var det någon som försökte hålla tillbaka tårarna och jag är ju inte sämre än att jag läckte som bara den. Med allt som händer i mitt liv nu så har jag gått med tårarna brännades bakom ögonlocken i veckor nu så detta var som att öppna en kran.
När jag försökte titta på ett annat håll så såg jag Alfons fröken sitta och gråta hejdlöst. Hon får inte vara kvar på skolan tack vare nedskärningarna. Vilket är synd och skam för hon har lyckats med den klassen som ingen annan lärare har.
När vi sen kom till klassrummet för att fika så var det sorgligt igen för då var det dags för present till lärarna och att säga hejdå.
Efter skolavslutningen ville Alma gå inom dagis och säga hej till sina fröknar. Det är ju ett avsked för henne också eftersom hon ska börja skolan till hösten. Och eftersom alla andra hade tjutit så hade hon väldigt nära till tårarna och var ledsen för att hon skulle sakna fröknarna.
Kan säga att jag kände mig som ett vrak när vi kom hem sen.
En ljusglimt var dock att mormor, min bror och barnens kusin Vera var med på avslutningen. Hon fick oss att skratta många gånger med sina upptåg.

                                          En fin liten Verahand


Kloka kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0