Första steget taget...
Nu händer det saker. Inget jag kan prata om här. Men jag måste lyfta på locket lite, låta det pysa ut en smula. För det är stort, för mig. Tufft och jobbigt. Så jag pratar med familjen och vänner som står mig nära. Och någon i samma situation.
Jag går igenom en jobbig händelse flera gånger för att inte glömma, varje liten detalj är viktig. Jag försöker se nya jobbiga saker som positivt för jag tror att det gynnar mig i processen.
Att jag fått bollen att rulla ger mig skinn på näsan. Och det kommer jag att behöva.
Jag är också ödmjuk, för att jag vet att min familj ställer upp när än jag behöver det.
Så ursäkta om jag är lite kryptisk, en förklaring kommer säkert längre fram.
Ha en skön helg alla ni där ute.
Som vanligt finns jag här om du behöver mig! Styrkekram
Ingela: Tack, jag har turen att veta att du är alltid nära! Kram.
Som vi pratade om tidigare vännen - du vet var jag finns.Kram
Ann-Sofie: Jadå, jag kommer när det behövs, tack! Kram.
Wow super site! Thanks :) I have you bookmarked now.