Jag blir så ARG ,

när man inte ser hur fina ens barn är. När man gång på gång gör saker och ser inte att det är barnen som blir lidande. Är behovet så starkt för att få till en liten hämnd så man märker inte att man sårar den man borde älska allra mest?
Var ligger prioriteringen då?
Och om man nu blir upplyst om att det vore bra att tänka efter lite, att det finns någon liten med mycket känslor som får ont i hjärtat, varför stannar man inte upp och rannsakar sig själv och försöker göra bättre nästa gång?
Detta är för mig en gåta.

Storebror
Storebror på Tosselilla i somras

Kloka kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0